Eftersom jag älskar zombiefilmer är jag sjukt förväntansfull inför kvällens biobesök. Norsk zombiefilm. Nazister. Zombies. Nazister som är zombies. På norska.
Ja jävlar i min lilla låda. Jag vet att det kommer ingå minst en motorsåg och lite college-sex. Kan bli hur bra som helst.
Det är min och Eriks första riktiga dejt.
Vi börjar med indiskt på Shanti.
Min plan är att jag ska svälta mig själv hela dagen så jag kan frossa ordentligt. Först måste jag lönnmörda någon eller flasha tuttarna så vi får bord ute. Dricka indisk öl i skitstor flaska och knapra patapum i väntan på maten. Jag beställer alltid sizlar. Ljudet av den där fräsande heta gjutjärnspannan är som barndomens tomtebloss på tårtan.
När jag jobbade som servitris älskade jag när jag fick pynta desserten med tomtebloss. Så fort nån gäst andades så mycket som födelsedag, förlovning, silverbröllop eller dylikt rotade jag fram tomteblossen, och vi hade nån grossistmodell större dessutom, och gjorde entré med ett fräsande och sprakande fyrverkeri. Gästerna blev mest besvärade men jag kunde inte sluta le. Sen snubblade jag alltid på mattkanterna och slog ut fel bong men jag var 17-18 år och väldigt söt så jag fick en massa dricks iallafall.
När gubbarna nöp mig i rumpan nöp jag tillbaka och fick skäll av chefen.
En gång råkade jag bli tilldelad ett bord med matkritiker för nån tidning. Jag visste förstås inte det, för själva grejen är ju att de jobbar inkognito så man inte ska kunna göra sig till, men jag minns att jag tyckte det var konstigt att alla fyra i sällskapet valde helt olika rätter och smakade av varandras hela tiden.
När recensionen kom avslutades artikeln med meningen:
"Servitrisen verkade en smula oerfaren och förvirrad men vägde upp det hela med ett trevligt sätt och glatt humör".Det var jag det!
