Hello Africa

Min baby ringde och jag fick en gråtklump i halsen och kunde inte prata.

Right back at you

Det kommer blir en följetong det här om mina möten på gym:et.
Idag stod jag halvt avklädd och rotade efter schampoo i mitt skåp. Då hörs en liten gnällig tant-röst bakom mig: "Nämen, fy! Man vill ju inte ha en rumpa rakt i ansiktet! Och i stringtrosor dessutom!"
Varpå surtanten ilsket tog sin väska och bytte till andra sidan skåpen.
Övriga tanter engagerade sig i det hela när jag förvirrat tittade upp. "Någon har visst vaknat på fel sida!" "Ja, hon behöver väl inte nosa dig i rumpan, heller!"
Glittrande ögon i rynkiga rosiga ansikten. En lite kontrovers innan seniorgympan! Så spännande!
Själv tänkte jag att det finns väl sämre bakdelar att få i fejset. Förresten var jag där först och min skåpplats kunde jag inte gärna flytta på medan hon kunde ha valt en annan del av bänken att byta om vid. Bi-atch!

Hair-do of the day

Igår och idag har jag haft margaretaflätor i håret. Det har jag hört är lite inne så där. På fredag ska jag ha det och plast-tajts.

Kär

Tisdag

Landstingskaffe är för jävla äckligt.
Jag har helt om vänt på dygnet och jobbar dag på gyn-akuten. Det är konstigt att vara här. Lite nervöst. Fast mysigt. Det luktar hemma. Jag är jättetrött. Ögonlocken känns tunga och skrynkliga av sömnbrist.
Hemma väntar otvättad tvätt, odiskad disk och stök att städa. Hoppas komma ifatt under veckan. Och tanka kärlek av de små.

Det går ju riktigt bra det här

Jag längtar inte lika mycket idag. Inte så där fysiskt-påtagligt-på-vippen-att-börja-grina-aktigt.
Måste sluta sjåpa mig. Det är inte så farligt.

Allt

Allt är lite obekvämt. Ensamheten. Den trubbiga huvudvärken. Att jag glömt mina glasögon. Jag vet inte om jag ska höja skrivbordet eller sänka stolen. Jag sitter lite obekvämt.
Lyssnar på Yeah Yeah Yeahs och försöker hitta på saker att göra på jobbet.
Saker att skriva om.

Eftersom

jag jobbar natt hela helgen och är så sjukt trött att jag sover hela dagen så hinner jag inte blogga. Men å andra sidan hinner det inte hända något som inte är jobb-relaterat.
Erik har hittat internetuppkoppling och mailar att han köpt zebra-paté och en present till mig.
Nu är det bara sju dagar kvar.
Jag har installerat Spotify på jobbdatorn och kan lyssna på sorgliga låtar så här på morgonkvisten. Snart får jag gå hem och sova.

Jag längtar ihjäl

Någonstans på vägen blev han mitt knark. Jag är så beroende att jag inte längre är oberoende. Det är närheten, känslan av samförstånd, den stillsamma humorn, småprat om högt och lågt, att få vila i vardagen, vara en av två. Att få somna tillsammans, väcka eller bli väckt, lära sig att älska rutiner, ha mönster med mjuka kanter, tänka en tanke högt, vara mig själv när jag är som bäst - tillsammans med honom.

Frisör-fobi

Jag avbokade min klipp-tid igen. Jag har definitivt frisör-fobi. Jag vågar helt enkelt inte. Jag gillar mitt hår, jag vill ha det kvar, även om det är trassligt, slitet och rufsigt. Den eviga hästsvansen kanske inte är så spännande men jag är nog tillräckligt intressant som jag är för att slippa basunera ut min personlighet genom en frisyr.

Deprimerande

Jag vill inte vara med! Jag saknar honom redan så mycket att jag har fått magkatarr.

Lika barn leka bra

Det var så självklart att det skulle vara vi.

På uppmaning

Bebiskatten. Den lilla dumma, som kissar i badkaret och har sönder saker. Men högt älskad ändå.