Min bebis-katt väger nu uppskattningsvis 7 kg. Han busar och charmar och myser skiten ur vem som helst. Han snubblar fram genom livet på långa ben och stora tassar och välter saker och är i vägen.
Hasse skulle egentligen inte funnits. Han var bara en bebis när polisen skulle verkställa vräkning av hans ägare och hela kattkolonin. Katthemmen var fulla och flocken hotade av avlivning, men en djurkär polis tog hem mamma katt och hennes fyra ungar till sig. Hon hittade hem åt alla bebisarna, men den kvinna som köpte Hasse tyckte att han var svårhanterlig och mindre gullig när han vuxit ur bebiskostymen och bokade därför veterinärtid för avlivning. Som tur var meddelade hon den djurkära polisen vad hon ämnade göra och så fick Hasse åka tillbaka till sin mamma igen. Och där hämtade jag honom, på Annandagen för snart ett år sedan. Och senare samma dag kissade jag på en sticka och fick därmed besked att vi väntade barn.
Förra julen gav jag pengar till en människorrättsorganisation istället för att julklappar till mina släktingar. I år ska jag ge en slant till Kattstallet i Åkeshov, pg 90 02 24-7.
För att fler skruttfisar som Hasse ska få en andra chans.
1 beundrarbrev:
nämen hasse vad fin! min mimmi är också lite sån, hon hade haft 5 hem innan hon flyttade in hos mig. vet således inte hur gammal hon är, har haft ehnne i 11 år och hon är still going strong :)
Post a Comment