Amning ftw!

Jag har vis av erfarenheten insett att ger man sig in i en diskussion om amning så blir det hett om öronen. Personligen tycker jag att det är fånigt att detta ens är ett ämne för debatt. Ändå fortsätter jag glatt att kasta mig in i den, gång på gång.
Kan man inte amma pga att det inte funkar eller av olika anledningar befinner sig på annan plats än bebisen större delen av dagen så är det väl bra med det.
FOLK FÅR GÖRA SOM DOM VILL.
Och vill man inte stoppa in tutten i munnen på ett litet barn utan mest tycker att det känns obehagligt och besvärligt så har man väl en del issues att ta itu med men det är upp till var och en vad de föder och göder sin unge med så länge det är bra för barnet och också innehåller en rejäl skopa kärlek.

Men vi ska inte glömma att amning räddar miljontals små barnaliv i världen, och det ger närhet, kroppsvärme och emotionell näring till de barn vars mamma kanske inte mäktar med att bemöta sin unge med detta på andra sätt.
I debatten tenderar vi att glömma bort vikten av amning globalt sett, i svält, krig och misär. Och då gör det mig lite sur när kvinnor som valt bort amningen ska basunera ut det som den absoluta sanningen och lösningen på ojämlikhet mellan kön och pappors bristfälliga insatser under bebistiden: "Vi delar lika på allt, och även matning". Mitt spontana svar är: Jaha, vi tar alltså ifrån kvinnorna också det, som just bara kvinnor kan göra. Fint. Bra tänkt där.

Och nu menar jag inte alla de kvinnor som inte kan, utan de som bestämt sig för att de inte ska, för att de tror att det är så kvinnor och män ska bli jämställda och lika värderade i samhället. Det är inte bara att skjuta bredvid målet, utan att skjuta sig själv i foten.